19 april, klockan 3:52

Så har den tredje och sista temadagen börjat. Temat för den här dagen är att vi måste leva helt isolerade från någon annan människa. Med detta menat att vi inte får prata med varandra och helst inte ens se varandra. Sedan vi började med detta 0:00 har jag inte sett Robin eller Olle…

Just nu sitter jag på mitt rum, med anteckningsblocket i handen och dubbla täcken över mig. Jag har på känn att detta kommer bli väldigt ensamt och frustrerande. Det måste vara en konstig känsla, att bo med två kompisar men inte få se dem och absolut inte prata med dem. Jag hörde Robin gå på toa för någon timme sedan. Toaletten är bara 1 meter bort men ljudet av någon annan människa kändes ändå minst hundra mil bort, en evighet borta. Det börjar tära på mitt psyke nu, men än så länge känns det bra!

/Osern

19 april, kl. 9:32

Sov rätt dåligt inatt, låg och lyssnade på ljuden utanför och innanför. Jag är riktigt tacksam över elen som numera funkar. Lampor, datorer och annan utrustning fungerar, men frånvaron av mänsklig kontakt börjar sätta sina spår… jag finner mig själv mer och mer rastlös, växlandes från datorn till sängen, sängen till datorn. Inget internet, ingen mobil, ingen människa heller.

/Osern

19 april, kl. 10:56

Har ni sett den där filmen, Into the Wild? När jag nu sitter här på golvet, och dörren börjar likna galler och fönstret en vägg, kommer jag att tänka på citatet som nämns i den filmen och som jag av någon anledning ständigt tänker på i dessa timmar av ensamhet…

”Happiness only real when shared”

/ Osern

19 april, kl 12:15

Upptäckte att någon har hämtat Kiwi, vår fantastiska (förvisso lånade) katt, som nog hade hjälpt oss igenom denna svåra pärs… blev lite ledsen över det, men vad ska man göra åt det?

/Osern

19 april, 16:20

Hej mig själv! Käkade nyss, ett fantastiskt paket nudlar! Det kändes underbart att få använda spisen igen!  Om ni minns så var gårdagens tema ”ingen elektricitet”, så nu får vi använda oss av kök, lampor etc. igen! Känner mig rätt positiv ändå, vet inte om det är den goda maten som har gjort underverk, men lite gladare än för ett tag sedan är jag nog ändå. Men det är en hiskelig berg- och dalbana detta, att leva isolerad från andra. Det är lite som att leva i en dröm: Jag hör Olle och Robin ibland, gåendes utanför, ungefär som vilsna själar eller spöken.  Trevande, springande, letande efter något. Visste jag inte bättre skulle jag kunna tro att jag lever i en bubbla, där alla går runt omkring mig, men ingen ser mig. Jag lever atonalt, asocialt… jag sa tidigare att jag ändå var rätt glad just nu, och det kanske inte låter som det, men det som verkligen håller mig till mods är att jag vet att det finns en ände på detta… bara 7-8 timmar kvar…

/Osern

19 april, 18:10

Hallå! Tänkte uppdatera er (mig?) med vad jag sysslar med, ifall någon läsare någon gång skulle finna sig i en ensam situation utan sällskap. Jag har märkt att man lyckas åstadkomma rätt mycket saker som man ofta annars egentligen vill göra, men som man aldrig riktigt hinner med. Ofta är detta helt enkelt de intressen man har! I mitt fall blir det mycket spela gitarr, läsa böcker, plugga och städa. Sådant man borde göra dagligen men som ofta blir lidande till andra, mer lockande grejer.

Man får alltså rätt mycket gjort när man lever såhär. På så vis är det rätt skönt att vara ensam ändå, speciellt när det bara är för en dag. Men visst saknar man grabbarna utanför, de är ju bara några meter bort. Men jag kan tänka mig att detta skulle vara mycket värre ifall man inte visste hur länge man skulle vara isolerad. Tänk er att vara fast i en mörk, stor grotta utan någon med sig, utan böcker, gitarrer eller mat! Det är sådana tankar som gör att jag tänker ”jag har det rätt bra ändå…”.

/Osern

19 april, 20:01

Två timmar har gått och inte mycket har hänt. Jag har städat lite på rummet och det är numera rätt hemtrevligt här, om man jämför med för några timmar sedan, då det såg ut som någon slags orkan hade virvlat förbi och torktumlat mitt rum. Jag har slutat spela gitarr, har läst mig mätt på alla böcker och skoluppgifter. Datorn lockar inte heller så värst mycket. Jag har sett rätt mycket serier jag hade på datorn och spelat lite spel, men nu har jag gjort allt jag skulle vilja göra idag. Det enda jag sitter kvar med är ett block, en penna och mig själv.

Det böjar mörkna utanför och om jag drar upp persiennerna och tittar ut i den svartnande aprilhimlen ser man kanske ett gatuljus, kanske en person som är ute och rastar hunden eller eventuellt några bilar som lunkar förbi på vägen utanför. Lustigt, det är ungefär tre centimeter glas som skiljer mig från omvärlden. Jag står här, i tystnaden – utanför står mörkret, men också Umgänget, och han ler sarkastiskt åt mig, genom mörkret via det vita, tre centimeter tjocka glaset.

/Osern

19 april, 20:38

Pratar rätt mycket med mig själv nu. Jag rannsakar mitt inre efter frågor och svar. Eller ja, svar på frågor kanske man ska säga? Vilka frågor då? Ja, det vet jag inte, men jag frågar i alla fall…

/Osern

19 april, 21:59

 Har stängt av datorn nu, känner ingen glädje med den på. Allt jag hör är min 80’s fläkt som snurrar, snurrar och stör mig. Börjar känna mig lite disorienterad också. Magen börjar bli orolig, och ljuset inne på rummet börjar jag störa mig på… känner ingen ork till så värst mycket nu, sitter i mörkret med en liten ficklampa i sängen och tänker och tänker. Jag trodde isolationen och tystnaden skulle hjälpa mig att få ro, istället har jag tänkt ännu mer eftersom det inte finns något annat att göra. Vad är klockan?

/Osern

19 april, ??:??

Hur lång tid är det kvar? Jag börjar tro att jag lever i en dröm. Jag hör en massa röster. Robins? Olles? Jag vet inte, jag kan inte skilja på dem längre. Vet jag ens att de finns utanför min dörr!? Vad vet jag egentligen? Jag har inte ätit sedan i eftermiddags, är riktigt hungrig men kan inte förmå mig själv att kliva upp ur sängen… eller, kliva upp ur sängen kan jag göra, men hur ska jag öppna Dörren? Dörren är för stor, för lång, för långt borta, vart är den? Silencio.

/o

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Hej igen! Det var jättelängesen!   Vi är väl medvetna om att vi inte producerat någonting på bloggen på väldigt länge. Därför har vi valt att göra ett montage som består av klipp ifrån de filmer som vi KUNDE ha gjort men aldrig gjorde.   Fö...

En helt vanlig kväll i lägenheten tar vi ett fint kort... Skräcken som infinner sig när vi sedan tittar på kortet kan inte beskrivas i ord...   ...

Min gode vän Jonatan Brynielsson har precis skrivit färdigt sin första bok! Den tar upp allting han har lärt sig under hela sitt liv och jag måste säga att jag är djupt imponerad över detaljrikedomen! I nuläget finns den som bara som e-bok men h...

Då vi snart tänker åka iväg så är det inte mer än rätt att vi berättar vad vi hållit på med i sommar! Först ut är Olle! I sommar har jag varit med om många äventyr. Många som jag inte ens kan berätta på bloggen! Att komma hem innebär att även fl...

Loserbroonline beslutade sig för att åka till Lulekalaset tillsammans! En helg med karuseller, män, kvinnor och vin:   ...